Varför är berättelsen om Maddi viktig?
Det är viktigt att identifiera sig med tjocka. Eftersom nästan ingen huvudperson i barnböcker är tjock så får inte läsarna göra det. Den tjocka, eller bara lite knubbiga, får vara en skojig kompis à la Chris i SKAM alternativt nån som det är synd om. Det är viktigt att ändra på! Jag hade verkligen hoppats att SKAM skulle ha en säsong om Chris där hon fördjupades och nyanserades. I Fat Dance så synliggörs förtrycket som finns mot tjocka i vårt samhälle, men Maddi visar att det är fel och går att göra revolution mot. Det är inte lätt, men det går!

Varför valde du att just skriva för barn om det här ämnet?
Jag är ju barnboksförfattare, så nåt annat hade nog aldrig varit aktuellt. Men jag tycker också att det är extra viktigt att ge barn och ungdomar berättelser som utmanar smalhetsnormen. Våra ”dömand tankar” om oss själva och andra föds tidigt. På senare år har det kommit en fantastisk kroppspositivistisk rörelse för vuxna. Jag har inspirerats av den! Och velat ge den känslan till mina läsare.

I en situation går Maddi och några andra från klassen till en affär och provar kläder. Maddi mår dåligt i provhytten. Vad är det som händer för henne där? Vilka röster bråkar i henne?
Ja, det är en central scen i boken. Maddi vill vara stark och tycka om sig själv, men i mötet med smalhetsnormen är det inte alltid så lätt. Elaka tankar dyker upp, och då blir det en extra konflikt inom henne att hon skäms över att hon tänker nedvärderande om att vara tjock. Hon vill vara stark och glad och stolt. Men det är ett övermänskligt krav! Särskilt om du är en klädaffär där alla kläder är för smala personer. Att ingen kan vara stark hela tiden är nåt som Maddi bearbetar under bokens gång och får lite nya tankar kring. Det handlar om att förstå att samhället utsätter dig för ett förtryck, och det gör det svårt för dig, du kan ta fighten men du kommer inte alltid orka ”älska dig själv”. Vem orkar det?

Språket är viktigt i boken, och hur vi benämner och kategoriserar varandra. En klasskamrat säger, i ett försök att vara tröstande, till henne: ”du är inte tjock”. Då säger Maddi ifrån. Varför det? Varför är det viktigt sätta ord på vad man känner och tycker och det som är svårt?
Att återta ord är viktigt. Om tjock är lika med nåt negativt går det ju inte för Maddi att ta plats i världen. Vaddå, ska hon låtsas att hon inte är tjock? Hur destruktivt blir inte det? Ord är väldigt viktiga, och ibland komplicerade. Många diskussioner och bråk kring ordval och språkbruk kommer ur en vilja att bekämpa ett förtryck. Sammanfattningsvis kan man säga att språket är grymt viktigt för oss människor.

Maddi träffar Elli, som hon känner stark gemenskap med. Men vid ett tillfälle sätts deras relation på prov. Vad händer? Och varför?
Det handlar om att det kan vara svårt att sätta sig in i hur det är för en grupp man själv inte tillhör. Elli förstår inte vidden av hur det är att vara tjock. Samtidigt för Elli en egen kamp som icke binär. Maddi och Elli kan hjälpa varandra men det finns sånt de inte riktigt förstår av den andras verklighet.
Jag tycker det är viktigt att ha respekt för att vi inte alltid förstår fullt ut, bara då kan vi på riktigt bli ett stöd för varandra.

Kan litteratur ha betydelse för att förändra destruktiva ideal och normer?
Ja, det är jag övertygad om! Jag har själv ett starkt läsminne när jag i Maddis ålder läste böckerna om tvillingarna Jessica och Elisabeth Wakefield. En bok handlade om en skolkamrat till dem som var tjock. Boken följer hur hon bantar och genom det blir smal och populär. Jag läste den boken många, många gånger och fascinerades av hennes transformation – och jag är väldigt säker på att det skapade eller förstärkte en störd bild hos mig. Jag hade mått bättre utan den berättelsen! Men på samma sätt tänker jag att berättelser kan skapa en motbild, göra det lättare för läsaren att exempelvis befria sig från smalhetsnormen.