Författarmötet
”Jenny för ett krig mot sin egen kropp”
Ungdomsromanen Decembergatans hungriga andar är författaren och journalisten Ulrika Lidbos debutbok från 2009. Romanen handlar om Jenny som glider in i svår ätstörning. Jennys problem smyger sig på henne sommaren efter sjuan. Hon har satt upp ett mål för sig själv: gå ner tio kilo. Då kommer hon bli smal, snygg och populär. Men trots att hon lyckas nå sitt mål, är hon inte nöjd. Tvärtom. Hon ser sig som fetare än någonsin.
Hej Ulrika Lidbo! Hur fick du idén till ”Decembergatans hungriga andar”?
Jag hade lagt ner det skönlitterära skrivandet under ett antal år, när jag började på den texten. Jag minns att jag satt på en uteservering, det var sommar och jag fick en stark impuls att skriva ner ett händelseförlopp som spelades upp i mitt huvud. Jag fick tag i en servett, rafsade ner kanske sju punkter och det var grunden till Decembergatans hungriga andar. Sedan gick jag hem och skrev alltihop i ett slags rus. Det tog nio månader.
Vem är Jenny och varför ville du skriva en roman om henne?
Jenny är en förtvivlad och vilsen person som plågas av självhat och låg självkänsla. Hon har också en styrka och drivkraft som hon tyvärr använder till att föra ett krig mot sin egen kropp. Jag hittade språket ganska snabbt till den här berättelsen och genom språket blev Jenny tydlig för mig. Jag tror inte att jag tog ett beslut direkt kring att skriva om henne och hur det skulle genomföras, det bara hände.
Varför är det viktigt för henne att bli smal till skolstarten?
Rent konkret är det för att bli mer omtyckt och populär, bli sedd och få uppmärksamhet. Men det är också ett försök att ge sig själv tydligare konturer, tror jag. Om man inte riktigt vet vem man är kan det bli som en falsk trygghet att vara ”hon som är smalast”. Hon tycker inte om sig själv och att spegla sig i andras beundran (som hon föreställer sig att det blir vid skolstarten) är ett desperat försök att hämta egenkärlek genom att ”låna en yttre blick” på sig själv.
Jenny ömsom svälter sig, ömsom hetsäter och kräks. Hon känner det som att vargar ”äter på henne inifrån och ut”. Vilka är vargarna och vad står de för?
Ångest. En återvändsgränd. Ett dödshot.
”En vilja till förändring kommer både inifrån och utifrån.”
Hur ska Jenny göra för att bli av med vargarna?
Jag kan inte säga hur hon ska göra, men svår sjukdom sliter på kropp och psyke, och för Jenny blir det allt mer påfrestande att vara arg samtidigt som hon är orkeslös. Tiden gör också sitt till, saker omkring henne förändras medan hon sitter fast i sitt. Hon möter en livsleda och ser även döden i vitögat vilket gör henne rädd och ger en insikt om att hon faktiskt inte vill dö. En vilja till förändring kommer både inifrån och utifrån, då hon även får professionell hjälp till slut.
Vem är Betty? Varför är hon viktig för Jenny?
Betty är den som normaliserar sjukdomen, en person som blivit ett med sin ätstörning. Hon har dålig prognos att bli frisk, men allt Jenny ser är en förebild. När jag skrev om Betty tänkte jag lite på rockstjärnor som går på heroin och ändå har tusentals fans. 2008 fanns inte begreppet influencers, men nu tänker jag på henne som en livsfarlig influencer som förespråkar anorexia som en livsstil.
Vilka var de största utmaningarna i att gestalta Jennys sjukdomsförlopp?
Om jag hade vetat att boken skulle bli antagen hade jag nog tonat ner den dokumentära känslan. Det är bokens styrka att den känns ”på riktigt”, men det gjorde också att människor ställde frågor som inte handlade om romanen utan om mig. Det hade jag inte förutsett. Samtidigt är jag glad att jag inte såg det komma, för då hade jag nog lagt band på mig och känt mig mindre fri i skrivandet.
“Mitt mål var och är att beröra och att vara sann mot det jag skriver.”
Som författare av litteratur om ätstörningar är man tvungen att (det är åtminstone min erfarenhet) förhålla sig till diskussion om triggers, och vad man ”får” skriva och inte. Hur tänker du kring triggers i relation till Decembergatans hungriga andar?
Jag var nog inte så medveten om att det fanns sådana oskrivna regler. Hade jag tänkt på ansvarsskrivning eller att tvätta manuset med den blicken, hade det blivit en helt annan bok. Mitt mål var och är att beröra och att vara sann mot det jag skriver.
Det du frågar, om hur man bör förhålla sig till triggers i den här typen av böcker, är i sig en jätteintressant sak att diskutera. Fast jag tror inte det blir bra om man i första hand tänker att man är tvungen till det ena eller andra när man skriver skönlitteratur.
Hur associerar du till begreppet ”ätstörningslitteratur”?
Jag tycker inte alls om det. Det låter som porr eller som att man buntar ihop något med väldigt många nyanser till grå massa.
Hur tänkte du runt skildringen av föräldrarna, och vuxenvärldens okunskap om vad som hände Jenny? Jag uppfattar det som att berättelsen utspelar sig för ett antal år sedan, kanske på 90-talet. Tror du att kunskapen har blivit bättre?
Jag tror att unga människor är mycket mer öppna och bättre på att kommunicera om problem, svårigheter och olika diagnoser idag, kanske inte alltid med föräldrarna, men det finns ju helt andra möjligheter att hitta gemenskap och hämta kraft i och med Internet och sociala medier än på 90-talet (ja, jag skulle också säga att den utspelar sig ungefär då).
Sedan tror jag att vuxenvärlden är mer medveten om de problem och utmaningar barn och unga står inför idag. Skuld och skam tror och hoppas jag det finns mindre av nu än för några decennier sedan. Å andra sidan finns nya utmaningar, som att man jämför sig med andra i sociala medier, och osanna fakta i överflöd inte minst om olika sjukdomar. Idag skulle Jenny ha träffat Betty på nätet.
Fakta
Namn: Ulrika Lidbo
Ålder: 48 år
Bor: Stockholm
Yrke: Författare och journalist
Familj: Man, två tonårsdöttrar
Publicerade böcker: Aktuell med mellanåldersboken Djuret (Alfabeta), dessförinnan ungdomsböckerna Decembergatans hungriga andar, Farsta fritt fall, Inte vatten värd, Ut på det djupa
Anna Ehn. 2021-12-01.
Om mig
Jag heter Anna Ehn och är journalist och författare med särskilt intresse för och egen erfarenhet av ätstörningar. Under åren har jag skrivit en mängd artiklar och flera böcker i ämnet och numera föreläser jag också i syfte att sprida kunskap och förståelse om de här komplicerade sjukdomarna. Jag driver också Ätstörningspodden.